En fisketur på Storsaivis 2012-07-30

En liten fisketur till storsaivis hade planerats med min dotter Hannah. Vi skulle fara och få några storgäddor var det tänkt. Vädret var perfekt för roddfiske den dagen, svag vind och inte helt klart. Vi lastade bilen med alla fiskegrejer och det bar iväg mot storsaivis, väl framme när alla grejer var överflyttade till båten så upptäckte jag att ekolodet var glömt hemme. Det var bara att hoppa i bilen och hämta. Väl ute på sjön så satte vi på var sin liten vobbler och höll oss på relativt grunt vatten. Vi höll på så en bra stund utan napp och bestämmde oss för att fara ut på djupare vatten. Vobblerbyte till mera djupgående på Hannahs spö och jag ställde iordning djupriggen, nu skulle det sniffas strax ovanför botten på 10 - 14 m djup. Mycket fisk syntes på djupet men inget napp. Vi hade rott runt halva sjön och prövat olika färger och storlekar på dragen men fiskarna var fullständig ointresserade och vårat tidigare så förväntansfulla intresse började svalna. Nått måste vi ju göra, byte till riktigt små och grundgående vobblers testades. Vi hant inte speciellt långt så kännde jag ett kraftigt ryck i spöet och Hannah skrek. - Vilken stor fisk! Jag, jag hörde bara plasket av fisken som hoppade när den tog min vobbler. - En ganska stor Gädda sa jag åt Hannah, men du kan ju veva in din vobbler så vi inte trasslar in oss. Jag och den förmodade gäddan kämpade om vem som skulle vinna mest lina, omsom lyckades jag veva in ett par meter och omsom så drog gäddan iväg ytterligare några meter. I bland så var fisken aldeles nära båten för att sedan dra iväg igen och jag lyckades inte se hur stor och vad det var för fisk. När jag hade hållit på ett bra tag att drilla så sa jag lite skämtsamt åt Hannah, - Om det är en Öring så dör jag, för då är det rekord för mig. Till slut så kom fisken upp till ytan vid båten och då såg jag fisken. - Det är en öring, och den är enorm närmast skrek jag till Hannah. Nu fick jag puls skall jag säga, och att den bara satt fast på en krok som dessutom höll på att rätas ut gjorde ju inte att jag blev lugnare. Som tur var så hade Öringen tröttnat så pass mycket att den inte började hoppa utan jag hant ta fram huggkroken och med darrande hand lyckades kroka och lyfta in den vid första försöket. Då kom det ett glädjetjut över mina läppar och jag hoppade fram till Hannah och kramade henne. Knäna darrade och ett fantastiskt lyckorus gjorde att jag knappt kunde tänka, så ett fortsatt fiske var faktiskt uteslutet. Den vägde 5,9 kg och var 84,5 cm lång.

Öring 5,9 kg 84,5 cm		Bra bete för öring